Drömmen om att skriva en bok har jag burit med mig sedan tolvårsåldern. Som liten skrev jag mycket och ofta om allt från hästar till slott och lyckliga sommardagar. Under julen 2012 åkte jag med min familj till Västindien, närmare bestämt Brittiska Jungfruöarna. Vi hyrde en segelbåt och njöt av två hela veckor med strandhugg och bad.
  En av de sista nätterna blåste det upp och båten rörde sig mycket i de små vågorna vilket gjorde att jag inte kunde sova. Det var då som idén till Bittert svek kom till mig. Jag bär alltid med mig ett litet noteringshäfte och i det skrev jag ner mina idéer. Dagen efter som vi landat på Kastrup satt jag vid datorn och inledde min historia.
  Att skriva deckare var egentligen inget jag bestämt mig för utan det föll sig naturligt. Jag läser mycket och många av böckerna är deckare. Mina favoritförfattare är oftast svenska, kvinnliga deckarförfattare, debuterande som etablerade. 
  Det är utmanande och väldigt intressant att höra poliser och rättsläkare berätta om sin vardag. Deras berättelser blir som bränsle till min fantasi och den historia som jag formar med fingrarna på tangentbordet. 
  Efter ungefär ett år av sammanlagd skrivtid, tyckte jag att jag var färdig och lät min älskade man läsa råmanuset. Manuset bestod av ungefär femhundra sidor text så han hade att göra en del av semestern. Det visade sig att i det råmanuset hade jag minst två historier för mycket. 
  Tillbaka till tangentbordet för att klippa ut det som inte hörde hemma i Bittert svek. Efter ytterligare 6 månader kände jag mig så pass färdig med råmanus att jag bestämde mig för att låta testläsare gå igenom det. Jag har sådan tur att jag har underbara bokklubbsvänner som ställde upp. Konstruktiv kritik från människor som bryr sig och som vågar säga vad de verkligen tycker är mycket värdefullt.
  Redigering av ett råmanus är givande, frustrerande, nödvändigt, spännande, kul och stärkande. Efter så där en fyra redigeringsrundor av manuset valde jag att skicka mitt manus till några förlag. Ett nybörjar fel jag gjorde var att inte ha låtit en professionell lektör läsa igenom och kommentera det. Nu i efterhand har jag läst på hur många ställen som helst hur man bör gå tillväga. Jag hade för bråttom och tittade inte på de råden. Tyvärr!
  Efter att ha skickat manuset till en professionell och helt fantastiskt bra lektör, lärde jag mig makalöst mycket om hantverket. Jag har oändligt mycket kvar att lära men är nog mer ödmjuk nu än när jag trodde att förlagen skulle slänga sig över just min fantastiska historia. Det är många som gått och går den vägen. Kanske gör det oss till bättre skribenter? 
  Att bli egenutgivare var ett beslut som växte fram under ett tag. Jag har en entreprenöriell ådra i mig och idag finns goda möjligheter och hjälpmedel att ge ut på eget förlag.
  Det finns nu tre delar i serien Falkenbergsmorden utgivna samt en feelgood bok med titeln Underbara Maj. Mer spännande är på gång!
 Det är hårt arbete, många fallgropar och väldigt roligt. Ibland kommer den där "Jante" och knackar på axeln men jag väljer att ignorera hen. Varje dag skapar jag mig det liv jag vill leva. Just nu är det att skriva mina böcker och se dem hitta läsare. 
 Nu hoppas jag att du ska tycka om mina böcker och se hur jag utvecklas i mitt berättande ju fler böcker jag skriver.
Vi ses och hörs!
C T Karlsson